Sista veckan med Krakel!

Efter julhelgerna önskar jag alltid att våren ska göra omedelbar entré!
Våren är förutom sånt som ljuva ljusa kvällar, doften av jord och snödroppar,
också känslan av något spirande nytt!

Lite vårigt känns det allt här på Junibacken med tanke på att vi nästa vecka
river Hellsingutställningen för att bereda plats för Skrot på Junibacken;
en ny utställning baserad på Jan Lööfs makalösa barnböcker.
Det känns vårpirrigt!

Ett stort tack till monsieur Hellsing är förstås på sin plats.
Tack för att stora som små fått ta del av din fantastiska barnboksvärld!
Ett personligt tack också för att du underlättat min familjs alla bilresor
då sånger som Tre små rädisor,
Lappricka pappricka, Ticke tack m.fl.
roat alla så till den grad att barnen knappt hunnit bråka alls!!

Det är inte lätt att välja en Hellsingfavorit.
Jag är ytterst svag för de sånger jag just nämnt.
Men gladast är jag ändå för att Hellsing alltid förgyller min resa
i Stockholms t-bana
tack vare gamla drottning Juliana.
Följande rader ekar alltid i bakhuvudet vid nämnda stationer:
När de for förbi Blåsut höll hon andan en minut
eller
När hon kom till Skärmarbrink blev hon bjuden på en drink
eller
När hon kom till Hötorgs city fyllde konduktören nitti
eller
När hon kom till T-centralen sa hon: Jag tror jag blir galen
(i denna rad finns det en viss igenkänningsfaktor, åtminstone i rusningstid).

Så tack bäste Lennart Hellsing för allt!