Staffan

För många av oss är Staffan Götestam fortfarande Jonatan Lejonhjärta. För det var där allt började. 22 år gammal fick han rollen som Jonatan i filmen om bröderna Lejonhjärta.

– Jag minns när jag skulle få träffa Astrid Lindgren för första gången, säger han. Det var en märklig känsla, jag var alldeles nervös. Att få hälsa på Astrid Lindgren! Men jag behövde bara träffa henne i några sekunder för att känna: Den människan behöver man inte vara rädd för! Det känns som om man känt henne hela sitt liv när man träffar henne. Hon har ett så öppet sinne.

Idag, 20 år senare, har Staffan satt upp mängder med teaterföreställningar, musicaler, gjort ett flertal TV-produktioner och två filmer baserade på Astrids verk. Kontakten med Astrid ledde till att han närmast gjort det till sitt livsverk att tolka hennes böcker. Han är skyldig till mängder med publiksuccéer och kritikerrosade familjeföreställningar som Pippi Långstrump, Madicken, Karlsson på taket, Ronja Rövardotter och många fler. Men teaterföreställningar går inte i evighet. Och det gör inte filmer heller.

– Sakta växte tanken att jag ville göra något beständigt över Astrids verk. Ett hus med hennes sagomiljöer tredimensionellt uppbyggda så att generation efter generation barn skulle kunna vara i dem.
– När jag frågade Astrid om hon ville låna ut sin sagovärld svarade hon: Ja ... men på ett villkor. Jag vill att andra författare och kreatörer ska vara med också. Jag vill inte ha något Astrid Lindgrenmuseum!

Jag minns min barndoms museer som tråkiga. Men att gå på teater var roligt, säger Staffan Götestam. Långt senare tänkte jag: skulle man inte kunna kombinera teaterns idé med ett kulturhus för barn där det som visas talar till sinnena. Där det inte är en massa knastertorra ord och papper utan form och färg och ljud och smak.

Så föddes idén om ett barnkulturhus. Med Astrids värld i centrum. En liten tågbana där barn skulle kunna åka igenom den värld hon skapat men runt detta en krans av rum där andra utställningar och aktiviteter skulle kunna äga rum. I sex år arbetade Staffan med sin vision innan den blev verklighet. Han började med att åka runt i världen och titta på liknande anläggningar.

– Men inget jag sett är ju som det här, säger han. För mig stod det mer och mer klart att jag ville ha ett kulturhus där barn skulle uppleva mycket. Men också kunna leka och lära. Och där allt skulle kunna andas kvalitet, genuin svensk kultur, tradition men också framtid.